Ekumenisk teologi är den gren av teologin som fokuserar på att främja enhet och förståelse mellan kristna samfund och traditioner. Den strävar efter att överbrygga doktrinära, liturgiska och kulturella skillnader i strävan efter större samarbete och försoning inom den globala kristna gemenskapen. Denna disciplin är djupt rotad i den bibliska uppmaningen till kristen enhet, särskilt i passager som Joh 17:21: ”För att de alla skall vara ett.”
Huvuddragen i ekumenisk teologi:
- Dialog och försoning:
- Uppmuntrar till en öppen och respektfull dialog mellan olika kristna traditioner (t.ex. katolska, ortodoxa, protestantiska).
- Syftar till att lösa historiska och teologiska tvister, såsom de som härrör från reformationen eller den stora schismen.
- Gemensamma övertygelser:
- Betonar den gemensamma kärnan i kristen tro, såsom tron på treenigheten, Kristi inkarnation, uppståndelsen och Skriftens auktoritet.
- Erkänner den nicenska och apostoliska trosbekännelsen som förenande trosbekännelser.
- Respekt för mångfald:
- Erkänner och hyllar den rika mångfalden av gudstjänststilar, teologiska betoningar och kulturella uttryck inom kristendomen.
- Strävar efter att förstå skillnader utan att kräva likformighet.
- Praktiskt samarbete:
- Främjar gemensamma ansträngningar inom områden som social rättvisa, humanitärt bistånd, utbildning och evangelisation.
- Uppmuntrar till deltagande i gemensamma gudstjänster och evenemang mellan olika samfund, såsom böneveckan för kristen enhet.
- Historiska grunder:
- Med rötter i rörelser som den moderna ekumeniska rörelsen, som började på allvar under 1900-talet med insatser som missionskonferensen i Edinburgh (1910) och inrättandet av Kyrkornas Världsråd (1948).
Utmaningar i ekumenisk teologi:
- Doktrinära skillnader: Frågor som påvens auktoritet, sakramentens karaktär och traditionens roll kontra Skriften förblir omtvistade.
- Kulturella och politiska faktorer: Historiska missförhållanden och kulturella skillnader kan hindra framsteg.
- Internt motstånd: Vissa grupper ser ekumeniken som en kompromiss med de grundläggande doktrinerna.
Ekumenisk teologi i praktiken:
- Officiella dialoger: Bilaterala och multilaterala dialoger mellan kyrkor, såsom den luthersk-katolska gemensamma deklarationen om läran om rättfärdiggörelsen.
- Gräsrotsrörelser: Lokala insatser, såsom interkonfessionella bibelstudier, samhällstjänstprojekt och gemensamma gudstjänster.
- Liturgiska resurser: Utveckling av material för gemensam bön och tillbedjan, som återspeglar gemensamma trosuppfattningar och praxis.
Ekumenisk teologi inbjuder kristna att sträva efter den enhet som Kristus bad för samtidigt som man hedrar rikedomen och mångfalden i den globala kyrkan.
Videon handlar om ”det första nicenska konciliet sammankallades år 325 e.Kr. för att ta itu med en teologisk kontrovers om Jesu Kristi gudom, som särskilt härrörde från tvister i Alexandria. Detta koncilium var unikt, som det kallades av kejsar Konstantin, och markerade en ny era av laglig kristendom och slutet på förföljelsen av kristna. Konciliet innehöll olika teologiska perspektiv, inklusive moderata subordinationister som accepterade en hierarki inom treenigheten och konservativa som sökte enhet utan att ta till sig nya doktriner. Vissa deltagare betraktade Arius läror som farliga och försökte få dem fördömda, medan andra hade modalistiska övertygelser och såg Gud som en person på olika sätt. Hosius, biskopen av Córdoba, presiderade över konciliesessionerna och fungerade som Konstantins kyrkliga rådgivare under denna avgörande sammankomst av kyrkoledare.”