Sixtinska kapellet är ett av de mest kända och kulturellt betydelsefulla kapellen i världen. Det ligger i Vatikanstaten, i det apostoliska palatset (påvens residens), och har både religiösa och ceremoniella funktioner, inklusive val av nya påvar.
Det sixtinska kapellet är byggt mellan 1473 och 1481 på order av påven Sixtus IV. Hans prestationer som påve inkluderade även byggandet av t.ex. skapandet av Vatikanbiblioteket. Arkitekten var Giovannino de Dolci (byggt baserad på Salomos tempels proportioner) Cirka 40,9 m lång x 14 m bred x 20,7 m hög.
Konstnärliga mästerverk inuti sixtinska kapellet:
1. Takfresker av Michelangelo (1508–1512):
Avbildar scener från Första Moseboken, bland annat:
Adams skapelse (mest ikoniska panelen).
Separationen av ljus och mörker.
Skapelsen av Eva, syndafloden med mera.
2. Den yttersta domen (altarmuren):
Även den av Michelangelo, målad 1536–1541 under påven Paulus III.
En massiv skildring av Kristi andra ankomst och själarnas slutliga dom.
3. Fresker på sidoväggar:
Målad av renässansmästare som Botticelli, Ghirlandaio, Perugino och Pinturicchio.
Teman: Moses liv (vänster) och Jesus Kristus (höger).
Påvlig konklav: Sixtinska kapellet är den plats där kardinalerna samlas i strikt hemlighet för att välja en ny påve och används också för högtidliga ceremonier som påvliga mässor och fester. Sixtinska kapellet innehåller många hemligheter och dolda meddelanden, inklusive Michelangelos självporträtt, potentiella referenser till Maria Magdalena och möjligen till och med anspelningar på medicinska tillstånd eller subversiva idéer om mänskligt medvetande.Några av de viktigaste hemligheterna och dolda betydelserna:
Michelangelos självporträtt:
Ett självporträtt av Michelangelo sägs vara gömt i figuren av den helige Bartolomeus i ”Den yttersta domen”.
Maria Magdalenas närvaro:
Vissa forskare tror att en figur i ”Den yttersta domen” kan vara Maria Magdalena, gömd i öppen dager.
Dolda medicinska anspelningar: Experter menar att vissa figurer i Sixtinska kapellet på ett subtilt sätt kan anspela på medicinska tillstånd, såsom bröstcancer, eller anatomiska detaljer.
Subversiva budskap: Vissa tror att Michelangelo kan ha subtilt inbäddat budskap om tolerans och fritt tänkande i sina målningar, vilket potentiellt kan utmana den romersk-katolska kyrkan på sin tid.
”Ignuditi”:De stora nakna figurerna som omger huvudscenerna i taket tros ha ytterligare symbolisk betydelse, möjligen med hänvisning till både biblisk och hednisk symbolik.
Självporträtt i den yttersta domen: Michelangelo sägs ha inkluderat ett självporträtt i den yttersta domen genom att avbilda sitt ansikte i den helige Bartolomeus flådda hud, en visuell representation av hans kamp och personliga svårigheter.
Dolda medicinska tillstånd: Vissa experter tror att Michelangelo kan ha avbildat medicinska tillstånd, som bröstcancer, på ett subtilt sätt i sina fresker, och möjligen använt dem som metaforiska verktyg.
Symbolik i ”Adams skapelse”: Vissa tolkningar tyder på att formen på Guds hals och överkropp i ”Adams skapelse” kan likna en hjärnstam och ryggrad, vilket kan ge en antydan om det mänskliga medvetandets gudomliga natur.
Sixtinska kapellet har fått sitt namn från påven Sixtus IV della Rovere (påve från 1471 till 1484) som lät restaurera den gamla Cappella Magna mellan 1477 och 1480. De 15Þ århundradets dekoration av väggarna inkluderar: de falska draperierna, berättelserna om Moses (södra och ingångsväggarna) och om Kristus (norra och ingångsväggarna) och porträtten av påvarna (norr och söder och ingången väggar). Den utfördes av ett team av målare som till en början bestod av Pietro Perugino, Sandro Botticelli, Domenico Ghirlandaio och Cosimo Rosselli, med hjälp av sina respektive verkstäder och av några närmare assistenter bland vilka Biagio di Antonio, Bartolomeo della Gatta och Luca Signorelli sticker ut. På takpiren målade Matteo d’Amelia en stjärnhimmel. Arbetet med freskerna påbörjades 1481 och avslutades 1482. Detta är också dateringen av följande verk i marmor: skärmen, korläktaren (där koristerna intog sina platser) och det påvliga vapnet över entrédörren. Den 15 augusti 1483 invigde Sixtus IV det nya kapellet och tillägnade det till Vår Fru av Himmelsfärd. Julius II della Rovere (påve från 1503 till 1513), brorson till Sixtus IV, bestämde sig för att delvis ändra dekorationen och anförtrodde arbetet 1508 till Michelangelo Buonarroti, som målade taket och lunetterna på den övre delen av väggarna. Arbetet slutfördes i oktober 1512 och på Allhelgonahelgen (1 november) invigde Julius II Sixtinska kapellet med en högtidlig mässa. De nio centrala panelerna visar berättelserna om Första Moseboken, från skapelsen till människans fall, till syndafloden och den påföljande pånyttfödelsen av mänskligheten med Noas familj.