Sinaiförbundet (även kallat det mosaiska förbundet) är en central biblisk händelse där Gud sluter ett förbund med israeliterna vid berget Sinai, efter deras uttåg ur Egypten. Detta förbund är grundläggande för judendomens religiösa och moraliska ramverk och har även ett betydande inflytande inom kristendomen.
Sinaiförbundet
Andra Moseboken 19–24
Andra Mosebok 19: Gud kallar Mose till berget Sinai; Israeliterna går med på att lyda Gud.
Andra Mosebok 20: De tio budorden ges.
Andra Mosebok 21–23: Förbundets bok – ytterligare lagar.
Andra Mosebok 24: Förbundet stadfäst med blodsoffer och gemensam måltid.
Femte Moseboken 5
Återberättelse av de tio budorden och förbundet av Mose.
Huvuddragen i Sinaiförbundet
Berörda parter: Gud och Israels folk.
Medlare: Moses
Villkor: Israel måste lyda Guds bud (lagar, etik, tillbedjan).
Gud ska välsigna dem, bo bland dem och göra dem till sin ”dyrbara ägodel” (2 Mos 19:5–6).
Tecken: Sabbaten (2 Mosebok 31:13-17).
Vidare:
- Beseglad av offerblod och gemensam måltid (2 Mosebok 24:8-11).
- Etablerar Israel som en nation under Guds lag.
- Lägger grunden till Torán (de fem första böckerna i Bibeln)
- Anger mönstret för förbundsteologin vilket är lydnad → välsignelse; olydnad → dömande.
- Introducerar begreppet Guds helighet, rättvisa och barmhärtighet.
Israel var det fjärde folket som slutligen accepterade Gud
Tanken att Israel var det fjärde folket som slutligen accepterade Gud är inte uttryckligen uttalad i Bibeln, men den kan härstamma från tolkningar i judisk midrashisk eller rabbinsk tradition, som antyder att Gud erbjöd Torah (lagen/förbundet) till andra nationer först, och att de förkastade det – endast Israel accepterade det. Detta begrepp förekommer i judisk tradition, inte direkt i den bibliska texten. Specifikt i Midrash (t.ex. Sifre Devarim 343, Avodah Zarah 2b) står det att Gud erbjöd Torán till olika nationer, men var och en avböjde efter att ha hört vad som krävdes (såsom förbud mot mord, stöld eller omoral). Endast Israel reagerade positivt och sade: ”Allt vad Herren har sagt, vill vi göra och lyda’.” (2 Mosebok 24:7).
Bibeln själv säger inte att andra nationer erbjöds förbundet först. Vad den säger är
”Därför, om ni verkligen vill lyssna till min röst och hålla mitt förbund, skall ni vara min dyrbara egendom bland alla folk…”
– 2 Mosebok 19:5 ”Om ni nu hör min röst och håller mitt förbund, ska ni av alla folk vara min dyrbara egendom[a], för hela jorden är min.” Betoningen ligger på att Israel skulle väljas, inte nödvändigtvis att andra avvisade erbjudandet först.
Sammanfattning
Israel var den 4:e (eller sista) nationen som accepterade Guds förbund enligt Judisk Midrash/tradition, inte Bibeln själv. Gud erbjöd Torán till alla folk Midrashisk tolkning: et var bara Israel som accepterade det Midrash + med stöd av 2 Mosebok 19–24
Bibeln själv säger att Gud valde Israel Ja (t.ex. 5 Moseboken 7:6, 2 Moseboken 19:5–6).
Dr. Brian D. Russell undervisar utifrån Andra Moseboken 19-24 Sinaiförbundet och Guds Budord.
Sammanfattningsvis beskriver Andra Moseboken 19-24 israeliternas ankomst till berget Sinai, deras möte med Gud och upprättandet av det mosaiska förbundet. Gud instruerar Mose att säga till folket att inte närma sig berget, eftersom Han kommer att visa sig i ett moln och eld. Kapitlen innehåller också givandet av de tio budorden och andra lagar, som beskriver Israels skyldigheter inom förbundet. Teologiskt understryker 2 Mosebok 19:24 tanken att närmandet till Gud inte är en fråga om personligt initiativ utan om gudomlig inbjudan. Gud bestämmer villkoren för tillträde till Hans närvaro, och inte ens prästerna, som är avskilda för tjänst, får överskrida dessa gränser utan uttryckligt tillstånd.