Urbi et Orbi
Urbi et Orbi-välsignelsen är en av de mest högtidliga och betydelsefulla påvliga traditionerna i den romersk-katolska kyrkan.
Urbi et Orbi i detalj:
Urbi et Orbi – ”Till staden och till världen”
”Urbi et Orbi” är en formell apostolisk välsignelse från påven, riktad till
”Urbi” – staden Rom
”Orbi” – hela världen
Urbi et Orbi understryker påvens roll som biskop i Rom och universell herde för den katolska kyrkan och ges juldagen, påskdagen och efter valet av en ny påve. Under extraordinära händelser (t.ex. pandemier eller krig) kan påven ge en speciell Urbi et Orbi utanför dessa tillfällen. Den andliga betydelsen inkluderar en fullständig avlat för alla som tar emot det (personligen, via radio, TV eller online), förutsatt att de uppfyller de vanliga villkoren: bikt, eukaristin, bön för påvens avsikter och avskildhet från synden.
Under välsignelsen finns påven på den centrala loggian (balkongen) i Peterskyrkan. Han ger ofta ett kort budskap på flera språk och tar upp aktuella globala frågor. Sedan överlämnar han den latinska välsignelsen: ”Sancti Apostoli Petrus et Paulus, de quorum potestate et auctoritate confidimus, ipsi intercedant pro nobis ad Dominum.”
(”Må de heliga apostlarna Petrus och Paulus, vars makt och myndighet vi litar på, be för oss inför Herren.”)
Efter att kardinalerna valt kardinal Robert Francis Prevost till den 267:e romerska påven, håller påven Leo XIV sitt första Urbi et Orbi-tal och apostoliska välsignelse – till staden och världen.
Frasen ”Urbi et Orbi”, som betyder ”till staden och till världen”, har sitt ursprung i det antika Rom, där den var en standardöppning för proklamationer. Den utvecklades till den påvliga välsignelsen, som gavs av påven i hans roll som både biskop i Rom och överhuvud för den katolska kyrkan, under högtidliga tillfällen som påsk, jul, Vid speciella tillfällen (t.ex. jubileer, stora jubileer eller pilgrimsfärder) och när en ny påve väljs. För sjuka eller döende – beviljat av vilken präst som helst
Den apostoliska välsignelsen – även känd som den påvliga välsignelsen – är en särskild välsignelse som ges av påven eller delegerade biskopar. Den är mest känd som en del av Urbi et Orbi-välsignelsen, men den kan också ges i andra sammanhang.
Den apostoliska välsignelsen för med sig möjligheten till fullständig avlat, under vanliga förhållanden (bikt, nattvard, bön för påvens avsikter, avskildhet från synd).
Påven ger den direkt (t.ex. under Urbi et Orbi eller påvliga audienser). Biskopar kan också den i vissa sammanhang, till exempel i slutet av en viktig högtid som en diakonal vigning eller ett jubileum, utöver präster för de döende (kallad den apostoliska förlåtelsen eller den apostoliska välsignelsen i dödsstunden).
Texten till den apostoliska välsignelsen (exempel på latin och svenska):
Latin: Benedictio Dei omnipotentis, Patris, et Filii, ✠ et Spiritus Sancti descendat super vos et maneat semper.
Svenska: Må den allsmäktige Gudens, Faderns, Sonens och den Helige Andes välsignelse komma ner över er och förbli hos er för evigt.
Apostolisk förlåtelse i dödsstunden, för de döende: Genom den auktoritet som den apostoliska stolen har gett mig, ger jag er fullständig förlåtelse och förlåtelse för alla era synder, i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn.